You Are Viewing

A Blog Post

Den tredje vägen

Vi har en fantastisk fin idrottstradition i Sverige. Enormt engagerade idrottsledare som ger av sin fritid och lägger ned sitt hjärta i att utveckla våra barn. I klubbarna finns det som oftast ett bra förhållande mellan bredd och elit. Men när barnen växer upp och blir tonåringar är det väldigt många som slutar. Att vara tonåring och spela fotboll är inte helt okomplicerat. Tillhör du gruppen som bara älskar fotboll och vill spela för att det är kul blir det allt färre att spela med ju äldre du blir. Tillhör du den lilla grupp som satsar på att nå eliten kan du välja mellan den trygga svenska utbildningen eller den osäkra, resultatfokuserade tillvaron ute i världen som ungdomsproffs. Genom samarbetet med RCD Espanyol finns nu en tredje väg. Nämligen stanna kvar och utvecklas i din moderklubb med allt positivt som det innebär av kamratskap och närhet och samtidigt få möjligheter lära sig av det bästa från kanske värdens bästa fotbollsskola – den spanska.

Fotboll är vår största idrott och vi älskar vårt landslag. Men det är svårt att bortse från fakta avseende svensk fotboll. Vårt herrlandslag rankas som 24:e nation i världen. Allsvenskan rankas som den 23:e ligan i Europa! Våra klubblag har ingen möjlighet att hävda sig internationellt. Glädjeämnet i svensk fotboll är vårt damlandslag som rankas som ett av världens bästa lag (6:a 2013). Undantaget inom herrfotbollen är Zlatan Ibrahimovic som är Sveriges första och enda verkliga världsspelare men Zlatan är ett unikum. Varför är det så här? Först ska man vara ödmjuk och inse att konkurrensen inom världsfotbollen är enorm. Det är uppenbart att vi saknar den tekniska brillans och spelintelligens som krävs för att tillhöra världseliten. Extra konstigt är det faktum att just de spelaregenskaperna gör oss till en av världens främsta hockeynationer så det kan inte sitta i vårt DNA.

Fotboll är idag en världssport som kräver åretrunt träning och vi hänger inte med då våra träningsförhållanden under halva året är urusla för de flesta ungdomsspelare. Avsaknaden av inomhushallar är enorm och det är inte länge sedan som vi dessutom spelade på grusplaner.

För att konkurrera internationellt är under dessa förutsättningar stora fysiska spelare en given strategi. Därför är det troligt att de forskare som hävdar att tävlingsresultaten inom svensk ungdomsfotboll i stort sett bara handlar om tidig fysisk mognad har rätt.

Våra allsvenska lag är dessutom inte särskilt bra att utveckla och ta hand om sina talanger. Endast 7 procent av de allsvenska spelarna är genuint egna produkter. Den enda svenska klubb som både kan behålla sina talanger och fostra landslagsspelare är Elfsborg. När det gäller mer seriösa fotbollsakademier är vi något av ett u-land i en internationell jämförelse.

Vad kan man göra? Vi kan lära oss av andra. Med RCD Espanyol vill vi erbjuda en tredje väg som gör det möjligt att vara kvar i sin moderklubb men ändå få möjligheter till en fotbollsutbildning i världsklass. Vi riktar oss först till pojkar och flickor som vill utvecklas med hjälp av spansk fotbollsfilosofi men även tränare och lag som tillsammans vill lära sig från den spanska fotbollsskolan. I Sverige eller på plats i Barcelona.